Det är alltid tveeggat när det är dags att åka hem. å ena sidan blir det ju skönt att komma hem till sig själv och sin vardag, å andra sidan vet man hur långt borta man är under resten av året. Hur mycket man missar på 10 månader… Det är högtider, födelsedagar, regniga myskvällar och mycket annat som händer när man känner att man vill kunna vara där för sina nära och kära. Så svårt som det var att lämna som det var i år har det aldrig tidigare varit av många olika skäl.
Tyvärr så han vi inte träffa Simon eftersom han föddes när vi var i luften någonstans över Atlanten. När vi får träffa honom IRL kommer han vara 10 månader och vår lilla vara lite drygt 4 månader. Med barn får man perspektiv på hur fort tiden går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar